Reformer för ett konkurrenskraftigt näringsliv

Förslag till en regering som vill göra skillnad

Foto: Martina Huber/Regeringskansliet

(Ett lite längre inlägg än vanligt…)

Nu är det blåa lagets tur att försöka förbättra Sverige. Röda laget har ju under sitt minoritetsstyre senaste åtta år inte gjort mycket annat än kommenterat samtiden och ägnat sig åt symbolpolitik som att försöka stoppa friskolor, infört kemikalieskatt, flygskatt, avdrag för cykelreparationer m.m. Men en Natoansökan fick man till när det blev krig i Europa.

Den resa Sverige gjort sedan finanskrisen 2008 har gått åt fel håll. Sämre kunskapsresultat i skolan, högre arbetslöshet, fler bidragstagare, ökat utanförskap, ökade våldsbrott, låg produktivitetsutveckling och eftersläpande infrastrukturinvesteringar/underhåll. Pandemin har dessutom gjort hack i många värdekejdor som skapat leveransproblem för många näringar.

Få saker går nu som på räls.

Det har inte gjort Sverige till världens modernaste välfärdsland. Snarare tvärt om. Så visst borde vi kunna göra något bättre.

Myten om världens modernaste land

Men varför är det så svårt att driva reformer i Sverige? Bortsett från problemet med minoritetsregeringar så sammanfattar ekonomhistorikern Jan Jörnmark¹ det så här:

En populär myt är att vi skulle vara ”världens modernaste land”, i meningen att vi var innovativa och drivande i en global mening. Men det är en farlig myt, för den vaggar fortfarande in oss i en destruktiv liknöjdhet. I grund och botten är det den självbelåtenheten som fört in oss både i en förvriden energipolitik och skapat mängder av andra politiska blockeringar. Den upplåsta självbilden undviker däremot noggrant att erkänna hur mycket vi fick gratis bara för att vi hade turen att kunna åka snålskjuts på ett av de starkaste globala uppsvingen under de senaste trehundra åren.

Visst har många saker utretts men få förslag implementeras. Därmed ökar glappet mellan ambition och faktiska resultat.

Sverige är dessutom ett allt mer heterogent land. Det gäller inkomst, utbildning, arbete och kulturell bakgrund. Det ökar behovet av tolerans för olikheter. Men debattklimatet i samhället pekar snarare på motsatsen. Utfrysning används allt oftare än argumentation. Det gäller såväl i politiken som i media och på universitet (cancelkultur).

När the Economist i veckan skrev om populismens uppgång och fall i Europa var Sverige och Italien exemplen. Sverige är en del av världen och blir allt mer lika andra länder. De borde få fler att fundera på hur bra Sverige egentligen är och vad vi behöver utveckla.

En agenda för Sverige

Den lågkonjunktur vi nu går in i kan bli en “perfekt storm” där tidigare problem som hög arbetslöshet, energikris, hög privat belåning och risk för bakslag i internationell handel stärks av höga räntor och inflation. Tillsammans samverkar dessa och riskerar skapa en lång djup kris.

Många i Sverige kommer att bli fattigare och osäkrare om framtiden. Eftersom personer under 50 år knappt upplevt en kris så kommer säkert många att ropa på statlig kompensation.

Så vad borde den nya regeringen göra istället för att bara inrätta krisstöd? Alltså för att skapa förutsättningar för fortsatt välstånd?

Näringslivet skapar jobb och därmed skatteintäkter för det som kallas välfärd, dvs. skola, vård, omsorg, social trygghet osv. För att näringslivet ska blomstra behöver Sverige uppdateras med långsiktiga reformer på bl.a. dessa fem punkter:

1. Uppdatera utbildningssystemet – målet är att ge kunskap

Kvantitet går idag före kvalitet från grundskola till universitet. Grundskolan och gymnasieskolan har betygsinflation samtidigt som absoluta kunskaperna sjunker. I gymnasieskolan är samtidigt på de av näringslivet efterfrågade yrkesutbildningarna lågt.

Och intagningskraven på utbildningar sjunker när fler ska utbildas. Polisen har senaste åren sänkt begångvningkraven tre gånger. Till viktiga högskoleutbildningar som lärare står platser tomma samtidigt som högskolorna får betalt efter hur många som tar poäng. Då stärks inte kvaliteten.

OECD kallar utvecklingen att vi för ”Overeducated and underskilld”. Att vara utbildad på pappret räcker inte i en kunskapsekonomi, framför allt inte när andra länder blir allt bättre.

Matchningen på arbetsmarknaden har mellan åren 1975-2010 sjunkit från 75 till 40 procent samtidigt som andelen överutbildade ökat från 10 till 55 procent². Det är dyrt för både individen och samhället.

Några idéer på vad som kan göras:

• Minska detaljstyrningen i skolan och fokusera på kunskapsresultat.

• Minska betygsinflationen genom att rätta alla nationella prov centralt i grundskola och gymnasium.

• Öka antalet platser på praktiska och minska antalet platser på teoretiska gymnasieutbildningar.

• Öka utbudet av platser på Yrkeshögskolan.

• Minska antagningen till högskoleutbildning med säg 10-15 procent och låt lärosätena behålla dagens finansiering för att höja utbildningskvaliteten.

Detta innebär också att skrota ambitionerna om att 50 procent ska läsa på högskolan och att utbudet av gymnasieutbildningar i högre grad kopplas till arbetsmarknadens behov.

2. Skapa en fungerande infrastruktur som knyter ihop landet

Sverige ligger långt från stora marknader och väl fungerande infrastruktur är därför viktigt för näringslivet. Både för att koppla upp Sverige mot världen och för att knyta ihop landet. Men staten har inte någon helhetssyn i infrastrukturplaneringen. Flyg och sjöfart ska vara avgiftsfinansierade medan väg och järnväg finansieras över skatten.

Underhållet av befintliga vägar och järnvägar är eftersatt och staten har under lång tid underinvesterat i infrastruktur. Samtidigt har regionala flygplatser har svårt att överleva. Eftersatt infrastruktur påverkar varu- och persontransporter negativt och riskerar hämma näringslivets utveckling.

I nationella planen för infrastruktur går ca hälften av pengarna till järnväg. Det motsvarar inte trafikmönstret för varken person- eller godstransporter. De samhällsekonomiskt olönsamma snabbtågen tränger dessutom undan andra nödvändiga investeringar och underhållsskulden kommer enl. Trafikverket att öka.

Några idéer på vad som kan göras:

• En myndighet behöver ha helhetsansvar för all infrastruktur och hur de olika trafikslags styrkor kan stärka varandra.

• Prioritera underhåll och borttagande av getingmidjor i väg och järnväg framför investeringen i snabbtåg.

• Staten bör ha ett helhetsanvar för ett nät av flygplatser i hela landet. Då kan överskott från större flygplatser täcka ev. underskott vid regionala flygplatser.

3. Tillgång till energi borde vara en självklarhet

Även om vi har en elmarknad så är den politiserad. Kärnkraften har beskattas så den blev olönsam samtidigt som vindkraft subventionerats fram. Och här uppstår problemet med obalanser.

Sverige hade sedan 1970-talet haft en storskalig och i det närmaste koldioxidfri elproduktion med vattenkraft, kärnkraft och lite kraftvärme.

Dagens energisystem har dock större installerad effekt vindkraft än kärnkraft. Den planerbara elproduktionen har minskat vilket ger stora fluktuationer i priserna. Detta förstärks av att flera länder i Europa, som Tyskland, också minskat sin planerbara elproduktion och blivit beroende av rysk gas (som nu strypts). Då ökar elpriserna till skyarna och också småföretag som bagerier och slakterier stänger p.g.a. höga elräkningar.

I framtiden ska allt mer gå på el, som bilar och industriprocesser. Därför pekar flera prognoser på att vi kommer gå från att idag använda 140 TWh el till ca 240-310 TWh år 2045, alltså en fördubbling. Det behövs därför mycket planerbar elproduktion, kanske kombinerat med effektivisering och lagringsmöjligheter som pumpkraftverk och batteriparker. Men i idélådan för hur detta ska gå till är det tomt.

Att bygga ny energiproduktion i Sverige, bortsett från vindkraft, är oerhört svårt. Kommande år ska dessutom miljötillstånden för många vattenkraftverk omprövas och EU:s taxonomi för hållbara investeringar kan ställa nya krav. Det kan leda till mindre elproduktion.

Men elanvändningen förväntas fördubblas. Och ingen vet var elen ska komma ifrån.

Några idéer på vad som kan göras:

• Stoppa omprövningen av miljötillstånden för vattenkraften.

• Se över miljötillståndsprocesserna så de blir snabbare och mer förutsägbara.

• Ta bort skatt på avfallsförbränning för att öka utbudet av kraftvärme.

• Stimulera investeringarna i planerbar storskalig elproduktion som kärnkraft och vattenkraft.

Sedan hade man ju kunnat önska att några kärneaktorer som nyligen stängts skulle kunna startas igen. Men det verkar svårt.

Med dagens byråkrati finns inga snabba lösningar. Bristen på planerbar elproduktion gör att vi sannolikt under många år kommer ha höga elpriser. Företag får betala höga elräkningar istället för framtidsinvesteringar och hushållen blir fattigare.

Energipolitiken är nog det största haveriet i svensk politik sedan 70-talets överbryggningspolitik.

4. Enklare regler – hur svårt ska det vara?

Många regeringar har haft ambitioner om regelförenkling. Men lite har hänt och uppföljning är svårt.

Idag har vi fortfarande långsamma tillståndsprocesser, regelkrångel och många företagsstöd utan faktiska effekter. Det är klart att Sverige är mindre attraktivt för investeringar när det tar 10-15 år att få tillstånd och kompetensbristen är allt större. Dessutom ligger Sverige långt från stora marknader.

Nya regler motiveras alltid med något angeläget syfte. Men regler måste avvägas utifrån den kostnad de skapar och hur helheten för näringslivet som påverkas ser ut. Inte sällan träffas företagare dessutom av regleringar som går tvärs emot varandra.

En rejäl förenkling i regelverken för företag skulle kunna betyda en 1,3 procentenheters snabbare ekonomisk tillväxt per år. Det kan också ge en minskad arbetslöshet med 3 procent.³

Några idéer på vad som kan göras:

• Ta bort obsoleta regler och inför “en regel in och en regel ut”.

• Se över vilka myndigheter som verkligen behövs.

• Ställ krav på snabb handläggning av ärenden i statliga myndigheter.

• Överväg att återinföra tjänstemannaansvaret.

• Sluta att överimplementera EU-direktiv.

Näringslivets regelnämnd har många förslag på hur bättre regler kan skapas.

5. Skapa ett symmetriskt skatte- och bidragssystem

Allt är incitament. Individer, företag och myndigheter gör de som är bäst för dem utifrån de förutsättningar som ges. En av regeringens huvuduppgifter är därför att se till att allt man kan påverka som lagstiftning, skatter, bidrag, uppdrag till myndigheter m.m. är i linje med vad man vil uppnå.

Det måste vara lönsamt att studera och att arbeta

Det måste vara lönsamt att arbeta. Successivt har bidrag i Sverige höjts vilket gör att “respektavståndet” mellan lön och bidrag minskat. Då blir marginaleffekten av att gå från bidrag till jobb för låg.

Samtidigt finns ca en miljon, varav 70 procent invandrade, i befolkningen med låg utbildning som inte får chans att med höga de facto-ingångslöner jobba. Sverige kommer sannolikt att fortsätta ligga i EU-toppen när det gäller arbetslöshet och låg självförsörjningsgrad bland nya svenskar.

Med en sammanpressad lönestruktur har Sverige OECD:s lägsta utbildningspremie vilket innebär att att många högskoleutbildningar är olönsamma för individen.

Arbetsmarknaden behöver reformeras ur flera aspekter så det blir lönsamt att studera och att gå från bidrag till jobba. Fler låglönejobb blir då oundvikligt.

Företagande behöver vara lönsamt

Svenska skatter behöver vara i paritet med omvärlden. Idag är det svenska skattetrycket högt men inte högst i världen. Sedan ”århundradets skattereform” 1991 har skattesystemet blivit allt mer komplicerat med differentierade momssatser, många olika avdrag, arbetsgivardeklaration på individnivå m.m. Men ljuspunkter är t.ex. sänkt bolagsskatt, borttagande av arvs- och gåvoskatt, 3:12-regler m.m.

Ju mer pengar som stannar i företagen desto mer kan de investera för framtiden och bidra till ekonomisk utveckling. Samtidigt kan fler anställas om det blir enklare och billigare.

Några saker som kan göras är:

• För att göra det billigare att anställa bör den delen av arbetsgivaravgiften som är en ren skatt (11,62%) tas bort.

• Harmonisera bolagsskatten med omvärlden, dvs. ned mot 15 procent.

• Sänk skatten på tidiga investeringar så ägarledda företags möjlighet att investera i onoterade bolag underlättas.

• Inför ett fungerande system för optionsbeskattning vilket gör det lättare att anställa till mindre start-upbolag.

• Överväg enhetlig moms.

Skapa symmetri i skatte- och bidragssystemen

En annan observation är att staten har oerhört bra kontroll på människors och företags inkomster och därmed att skatten betalas in som den ska. Men när det gäller bidrag finns inte samma kontroll. Det är idag för lätt att kunna fuska bl.a. därför att många olika myndigheter gör utbetalningar och kontrollen är nästan obefintlig. DN-journalisten Hanne Kjöllers bok “Handbok för bidragsfuskare” visar på många brister i dagens utbetalningssystem.

Att skattefusk inte accepteras medan bidragsfusk inte ses som lika allvarligt är ett problem som kan minska människors tillit till staten. Att t.ex. låta skatteverket göra alla bidragsutbetalningar är kanske en väg framåt.

EU och hållbarhet är horisontella frågor

Till våren är Sverige ordförandeland i EU. Möjligheterna att sätta en egen agenda är måhända liten när vi har krig i Ukraina, svår energikris och galopperande inflation. Men Sverige bör ta ton och som motvikt till bl.a. Frankrike driva på för frihandel och decentralisering.

Stödet för EU är stort i Sverige, ändå är EU som den fjärde demokratiska nivån försummad. Över 30 procent av ny lagstiftning kommer från EU och ändå är diskussionerna och mediabevakningen av EU förhållandevis liten. Ett ordförandeskap skulle också kunna användas för att initiera en ökad långsiktig diskussion om EU-frågor så Sverige inte alltid kommer in för sent i alla processer.

Agenda 2030 och ”globala utmaningar” är favoritämnen i politiken. Hållbarhetsfrågorna är inte några egna frågor utan behöver genomsyra olika verksamheter. Det har dock funnits en övertro på strategier, samverkan m.m. som skapar myndighetsjobb men inte särskilt mycket resultat. Sverige behöver gå i takt med EU i dessa frågor och framför allt genom EU påverka fler länder att höja ambitionerna.

Framtiden är ljus - om vi vill det

Sverige är ett land som många andra. Men trots höga ambitioner har Sverige inte blivit bättre på kunskap, en ledare i digitaliseringen eller ett föredöme när det gäller energisystemet. Visionen om modernt kunskapsland blir allt suddigare och mer avlägsen när reformer uteblivit.

Men förnyelse kräver dynamik som många verkar rädda för. Utan kreativ förstörelse, där vissa företag lägger ned och människor får byta bransch, avstannar utvecklingen och innovationer bidrar inte tillräckligt till samhällets utveckling. Där någonstans är vi i dag. Staten förväntas alltid kompensera oss när det blir jobbigt. Minskade ambitioner i politiken och hos individer är oroande och verkar hänga ihop med en tilltagande “trygghetsnarkomani".

Samhället och politiken behöver ha visioner om en bättre framtid. Så hur gör vi Sverige bättre för invånare och företag? Vi behöver lyfta blicken, vilja utvecklas och göra reformerar som faktiskt märks.

Många intresseorganisationer, forskare, företag, myndigheter m.fl. kan bidra till en bättre samhällsdebatt genom att utifrån faktiska problem föreslå konkreta lösningar. Önska inte bara mer av något utan föreslå också vad som kan tas bort. Då kanske regeringen förmår prioritera och driva frågor som faktiskt gör Sverige till en bättre plats för både oss invånare och näringslivet.

1. Jan Jörnmark, “Övergivna platser – finalen”, sid 19, Timbro 2022

2. Karlsson, Nils, Skånberg, Ola, Matchning på den svenska arbetsmarknaden, 2012

3. Pettersson & Lappi, “Regelbördans betydelse för tillväxt och arbetslöshet”, 2022