Järnväg i fokus i infrastrukturplan utan helhetsperspektiv
Om Trafikverkets otacksamma uppgift med nationella infrastrukturplanen
I veckan kom Trafikverkets förslag till nationell plan för infrastrukturen som gäller fram till år 2033. Den föreslår åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen, dvs. framför allt drift och underhåll av vägar och järnvägar samt investeringar i väg, järnväg och sjöfart.
Hela planen är på ca 800 Mdr kr och ytterligare ca 50 Mdr kr från trängselskatter, medfinansiering m.m. De ska användas så här:
Bild från sammanfattningen av nationella planen:
”Utveckling” handlar om etapper av nya stambanor för höghastighetståg (104 Mdr), andra järnvägsinvesteringar (129 Mdr), väginvesteringar (46 Mdr), Trimning och miljö (42 Mdr), sjöfart (11 Mdr), stadsmiljöavtal (9 Mdr), forskning och innovation (5 Mdr) och räntor m.m. (50 Mdr). Totalt går nära hälften till järnväg.
Denna plan har en ökning på ca 100 Mdr jämfört med tidigare plan men behovet är ändå långt över tillgängliga medel. Trafikverket skjuter därför på många investeringar. Redan nu är nästa planperiod övertecknad med 40 Mdr.
Bild: Behov och medel i nationella planen
Snbbtågen tränger undan andra investeringar och underhållsskulden byggs på
Sverige ligger långt från stora marknader och god infrastruktur är därför viktigt för näringslivet. Men underhållet av befintliga vägar och järnvägar är eftersatt och staten har under lång tid underinvesterat i infrastruktur. Det påverkar godstransporter och persontransporter negativt och riskerar hämma näringslivets utveckling.
Eftersom etapper av nya stambanorna för snabbtåg, som till sist kommer kosta över 300 Mdr, lagts in i planen tränger de undan andra nödvändiga investeringar och underhållsskulden kommer enl. Trafikverket att öka. Trafikverket konstaterar också att snabbtågen är samhällsekonomiskt olönsamma. Men politiken prioriterar snabbspåren framför viktigare och mer lönsamma investeringar. Då ökar också infrastrukturskulden.
Transporter måste flyta på och funka och det handlar inte bara om väg, hamnar och järnväg. Även flyget har en viktig roll för godstransporter, särskilt för behovet av snabba, långväga transporter av högvärdigt gods som medicin och elektronik. Flygfrakten är volymmässigt liten, men omfattar höga varuvärden. Men detta berörs inte av planen.
Helhetssyn på transportsystemets alla trafikslag saknas
Trafikverket har ansvar för väg och järnväg men konstaterar i planen:
I transportsystemet behöver gång- och cykelvägar, vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser samspela och komplettera varandra för att möta samhällets behov. Det trafikslagsövergripande perspektivet är grundläggande i planeringen av hur vi ska använda vår infrastruktur smartare och effektivare.
Det kan nog alla skriva under på och därför är det konstigt att regeringen inte i nationella infrastrukturplaneringen tar upp alla trafikslag och hur de kan stärka varandra. Olika trafikslag har olika styrkor och kompletterar varandra på olika sträckor. Och övergången mellan trafikslag måste vara smidig.
Det konstiga i svensk debatt är att flyget inte ses som en del av infrastrukturen. Flyget ska som enda trafikslag bära sina egna kostnader. Sedan statliga Swedavia bildades med de tio största flygplatserna fick regioner och kommuner ansvar för övriga flygplatser, varav de flesta små och olönsamma. Dessa får under planperioden ett driftstöd på en miljard. Det räcker inte långt utan istället får skattebetalare i kommuner och regioner täcka upp. Det riskerar att sakta radera allt fler flygplatser från kartan samtidigt som flyget står för ett teknikskifte (t.ex. elflyg) som kommer att ge förutsättningar för helt nya flygmönster.
Så vem ser till helheten?
Trafikverket har en svår uppgift i att bara prioritera i allt eftersatt underhåll och behov av nyinvesteringar i järnväg och väg. Men regeringen borde ha ett helhetsperspektiv och verka för att skapa just det trafikslagsövergripande arbete som Trafikverket beskriver. Ingen myndighet har ansvaret och som exempel är det bara på flygsidan många olika flygplatsägare. Och där ser ingen till helheten.
I t.ex. Norge äger Avinor de flesta flygplatser och kan täcka förluster vid små flygplatser med vinster från de större. Det skulle kunna vara en början om man också i Sverige vill se möjligheterna med framtidens flyg.
Risken med dagens planering utan helhetssyn är att det nationella infrastruktursystemet inte lirar ihop och att olika infrastrukturslag får helt olika förutsättningar. I detta förslag till nationell plan går ca hälften av pengarna till järnväg. Det motsvarar inte trafikmönstret för varken person- eller godstransporter.
Så en än gång har politiken sparkat bruken framför sig och byggt på underhållsskulden. Men olönsamma snabbspår ska byggas. Det borde få fler att fundera på hur vi skulle kunna arbeta bättre där helheten faktiskt är utgångspunkt. Inte konstigt att alla är missnöjda.
Photo by Daniel Moqvist on Unsplash