Visst kommer elen från två hål i väggen?
Elektrifieringsstrategin staplar ord men glömmer eltillförseln
Photo by Sven Brandsma on Unsplash
Man kan undra hur många gångar det ska skrivas strategier som påtalar vikten av att lösa de globala problemen med utsläpp av växthusgaser. Förra veckan presenterade regeringen ytterligare en - elektrifieringsstrategin. Som vanligt är analyser och samverkan lösningen. Men var är incitamenten som ska öka elproduktionen?
Ambitionerna är höga i strategin:
Regeringen tar genom denna elektrifieringsstrategi ett helhetsgrepp om förutsättningarna i energisektorn. Elektrifieringsstrategins syfte är att lägga grunden för att kunna realisera en omfattande elektrifiering som bidrar till att klimatmålen nås.
Samtidigt ska Sverige ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser. … En kraftsamling behövs nu för att slutföra ett stort antal pågående processer samtidigt som nya åtgärder behöver utvecklas och genomföras. (regeringen.se)
Strategin bygger bl.a. på elektrifieringskommissionens arbete och på tidigare energiöverenskommelse. Kanske är det därför man glömmer viktigaste frågan, var elen ska komma ifrån.
Under presentationen visade energiministern hur mycket efterfrågan på el förväntas öka i framtiden. Det är de prognoserna på ungefär en fördubbling, från 140 TWh till ca 280 TWh till 2045 vi ofta sett under senare år.
Obalans i dagens energisystem skapar osäkerhet och volatila priser
Dagens energisystem har större installerad effekt vindkraft än kärnkraft. Den planerbara elproduktionen har minskat vilket ger stora fluktuationer i priserna. Detta förstärks av att flera länder i Europa, somt Tyskland, också minskat sin planerbara elproduktion.
Det är lätt att glömma att det i elsystemet hela tiden måste tillföras lika mycket el om används. Bilden nedan är ett illustrativt exempel som visar producerade effekt vindkraft och kärnkraft under olika dagar förra året. Det är tydligt att vindkraft, trots hög installerad effekt, inte räcker långt.
Sverige har gått från ett planerbart elsystem där vattenkraften varit reglerkraft om t.ex. kärnkraftverk skulle underhållas, till dagens läge med ett till stor del oplanerbar elproduktion. Idag räcker inte reglerkraften för att kompensera när det inte blåser. Detta skapar stora prisskillnader när överföringskapacitet inte finns från norr och när europeisk el behöver balansera svenska elnätet.
I elektrifieringsstrategin skriver man om elnäten som behöver byggas ut. Men att bygga nya elstomnät tar ca tio år. För en ledning på 18 mil behövde Svenska Kraftnät 800 olika tillstånd. Även om tiden fanns räcker det inte att bara bygga ut nätkapacitetet.
Det behövs mer planerbar elproduktion, kanske kombinerat med lagringsmöjligheter som pumpkraftverk och batteriparker.
Industrin behöver säker tillgång till el men kommer det finnas?
”Sveriges elförsörjning ska fortsatt utgöra en konkurrensfördel” skriver regeringen. Frågan är hur.
67 åtgärder listas i strategin. Det är mycket analyser, uppföljningar, planer, strategier, samverkan och samhällskontrakt. Ambitionerna är goda men utan långsiktiga tydliga incitament för att investera i ny elproduktion kommer svensk elförsörjning inte vara en konkurrensfördel, snarare en nackdel. Att stapla positiva värdeord på varandra ger inte resultat.
En del förslag är något oroande ur ett investerarperspektiv som att ” Regeringen avser att ge Svenska kraftnät i uppdrag att tydliggöra förutsättningarna för att genom krav, villkor, tariffutformning och anslutningskostnader främja flexbilitet i framtidens elsystem vid anslutning av nya elkrävande användare”( nr 19). Det kan ju tolkas som att industrier inte kan räkna med konstant eltillgång utan ska anpassa produktionen till när el finns tillgänglig.
Hur ska efterfrågan på ytterligare 140 TWh mötas upp?
Idag skrev oppositionspartierna i SvD att Sverige behöver bygga ny kärnkraft. Och visst kan det vara en del av lösningen. Nya finska kärnkraftverket Olkiluoto 3 har tagit 16 år att bygga och kostat 87 Mdr kr. Så frågan är vilken investerare i Sverige som är beredd att ta en sådan investering när poltitiken ständigt ändrar förutsättningarna för elmarknaden. Effektskatt på kärnkraft gjorde den olönsam och gröna certifikat har subventionerat fram vindkraften.
Att bygga ny energiproduktion är alltså svårt i Sverige. Kommande år ska dessutom miljötillstånden för vattenkraftverken, som är bra reglerkraft, omprövas. Idag vet ingen vad detta kommer betyda och om vattenkraftverk kommer tvingas lägga ned. Det kan leda till ännu mindre planerbar elproduktion.
Så frågan är var elen för framtidens elsamhälle ska komma från och vem som ska producera den. Och hur ser incitamenten ut som ska göra det lönsamt att investera?
Dagens situation på elmarknaden beror på många politiska beslut utan en samlad bild om vart besluten leder. Med tanke på svensk politiks oförmåga att ta långsiktiga beslut är risken uppenbar att inget görs och att vi kommer få permanent höga centraleuropeiska elpriser och ständig risk för elbrist. Det gör Sverige mindre attraktivt för företagsinvesteringar och gör hushållen fattigare.
Med dagens kortsiktiga energipolitik kommer knappast marknaden själv att öka elproduktionen i den takt det behövs. Det är inte konstigt att 70 procent av företagen i Sv. Näringslivs undersökning har ganska litet eller inget förtroende för att dagens energipolitik ska kunna möta den framtida efterfrågan.
Elektrifieringsstrategin gav tyvärr inte några lugnade svar.