Motorn hackar men drivlinan finns - vägen mot högre välstånd enligt Produktivitetskommissionen

Ska svensk ekonomi vara en ferrari eller en trött skåpbil?

Photo by Riza Rifshandya on Unsplash

För några veckor sedan kom Produktivitetskommissionens slutbetänkande Fler möjligheter till ökat välstånd (SOU 2025:96). Denna typ av större övergripande utredningar brukar komma med jämna mellanrum från regeringen eller andra. Globaliseringsrådet (regeringen 2009), Framtidskommissionen (regeringen 2013) ), Omstartskomissionen (sthlms handelskammare 2020) m.fl. har i sina betänkanden lyft fram samhällsutmaningar och förslag.

Att Sverige står inför en utmaning med allt långsammare produktivitetstillväxt är känt. Efter finanskrisen år 2008–2009 har tillväxttakten varit betydligt lägre än tidigare, vilket är en utveckling Sverige delar med många andra OECD-länder.

Sverige har sedan år 2008 fallit från plats åtta till plats 13 i OECD:s välståndsliga (köpkraftsjusterad BNP/capita).

Det finns ett antal Sverige-specifika faktorer som påverkar produktiviteten negativt. Det handlar om kriminalitet och dåligt fungerande bostadsmarknad. Även privata utförare av välfärdstjänster där resultaten varierar är specifikt för Sverige.

Produktivitetskommissionen betonar att förutsättningar för produktivitet skapas genom effektiv konkurrens, väl fungerande marknader, tillgång till kompetens, kapital och teknisk utveckling, men även genom en effektiv och tydligt avgränsad offentlig sektor.

Kommissionen framhåller att politikens roll är att skapa stabila och långsiktiga institutionella ramar snarare än att detaljstyra enskilda branscher.

Offentliga sektorn behöver fokusera på kärnuppdragen

Ett av de centrala problemen är utvecklingen inom den offentliga sektorn. Offentlig verksamhet har i flera fall fått för många och ibland motstridiga mål, vilket leder till så kallad “perspektivträngsel” (för många krav och mål) och ökad administration. Det minskar fokus på kärnuppdragen och bidrar till lägre effektivitet. Kommissionen framhåller att fokusering på kärnverksamheten är nödvändig, liksom tydligare reglering för privata aktörer inom välfärden för att säkerställa samhällsnytta och motverka oseriösa utförare.

Kommissionen konstaterar att andelen som arbetar med s.k. kvalificerade administrativa arbetsuppgifter i myndigheter har ökat relativt den andel som ägnar sig åt kärnverksamhet. I t.ex. högskolan har andelen chefer och högutbildad administrativ personal ökat från 6000 till 10 000 personer mellan år 2004 och 2019. Andelen studenter har under samma tid ökat 10 procent och antalet lärare och forskare är nära oförändrat.

En annan central utmaning är kriminalitetens och den organiserade brottslighetens påverkan på ekonomin. Kriminalitet försvårar sund konkurrens, skadar tilliten i samhället och leder till ineffektivitet i välfärdssystemen. Den bedöms i dag vara ett betydande hinder för både produktivitet och långsiktig tillväxt.

Regelförenkling igen

Vidare pekar kommissionen på problem i bostadsmarknaden och byggsektorn. Hyresregleringen och komplexa regler i byggprocessen skapar ineffektiv resursallokering och hindrar rörlighet på arbetsmarknaden. Detta påverkar både regional tillväxt och dynamik på arbetsmarknaden. Kommissionen framhåller att förenklingar av regler och mer enhetlig tillämpning kan öka effektiviteten och produktiviteten, både i byggsektorn i sig och i ekonomin som helhet.

Långsiktighet behövs inom fler politikområden

Även klimat- och industripolitiken behöver stärkas genom tydliga långsiktiga spelregler. Ökad användning av riktade stöd riskerar att leda till ineffektiv resursfördelning. Kommissionen förespråkar därför kostnadseffektiv styrning med fokus på prissättning av utsläpp samt att undvika subventioner till enskilda företag och branscher.

På utbildnings- och arbetsmarknadsområdet betonar kommissionen behovet av att förbättra matchningen mellan utbildning och arbetsmarknad. Förslag inkluderar stärkta yrkesutbildningar, bättre studie- och yrkesvägledning och en mer effektiv användning av omställningsstudiestödet.

När det gäller kapitalförsörjningen fungerar svensk riskkapitalmarknad relativt väl, men långsiktiga investeringar kräver fortsatt stabila spelregler. Offentliga medel bör riktas till områden där privat finansiering inte räcker, för att undvika att tränga undan privata investeringar.

Vad hindrar att dessa förslag blir verklighet?

Ett första hinder är den politiska styrningen och bristen på långsiktighet. På områden som klimat, energi och välfärd krävs bred politisk enighet över tid för att skapa stabila spelregler, men den nuvarande politiska polariseringen gör detta svårt.

Ett andra hinder är intressekonflikter mellan olika aktörer. Vissa reformer innebär kostnader för grupper som i dag gynnas av nuvarande system, vilket kan skapa motstånd mot förändringar. Exempel är förändringar på bostadsmarknaden och omställningar inom välfärden.

Ett tredje hinder är kapacitets- och kompetensbrist i offentlig förvaltning. Kommissionen betonar att många förslag kräver bättre analys- och uppföljningsförmåga än vad som i dag finns samlat inom Regeringskansliet och olika myndigheter.

Vad händer nu?

Kommissionen föreslår en bred och långsiktig reformagenda som känns igen. Fokus ligger inte på stora enskilda systemskiften, utan på att vårda och utveckla de institutioner och marknadsmekanismer som historiskt byggt Sveriges välstånd, samtidigt som offentlig sektor måste renodlas och stärkas i sitt kärnuppdrag.

Lyckas politiken att successivt ta fram konkreta förslag inom de olika områdena finns förutsättningar för att åter öka produktivitetstillväxten och därmed Sveriges framtida välstånd. Men som ofta med övergripande utredningar som ger perspektiv, men inte konkreta reformförslag, finns risk att ännu att det blir ännu en hyllvärmare.

---

Några tidigare inlägg på detta tema: