Är FoI-propositionen mer än en budgetproposition för högskolan?
Forskningspropositionen har rätt ambitioner men förslagen som ska driva förändring ska komma senare. När ska vi våga prioritera?
I veckan presenterade regeringen mandatperiodens forsknings- och innovationsproposition. Flera hundra inspel med förslag på vad som behöver göras skickades till utbildningsdepartement inför propositionen. Mera pengar och att just “vårt område” har stora behov brukar vara standardönskemålet. Och som alltid är förväntningarna höga på resultat. Så vad blev det?
En budgetproposition för universitet och högskolor är den korta sammanfattningen. Men med ökade krav på excellens och fokus till lärosätenas kärnuppdrag.
Tydligare mål för forskningspolitiken
Regeringen har tre nya delmål som tydligare visar vad staten vill med forskningen:
Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och vara bland de främsta länderna vad gäller utgifter för forskning och utveckling som andel av BNP
I nio länder inom OECD översteg år 2021 de statliga FoU-investeringarna en procent av BNP, att jämföra med 0,8 procent i Sverige samma år. Sverige har sedan år 2016 inklusive denna proposition ökat forskningssatsningarna i löpande priser med ca 20 Mdr kr. Men i fasta priser har högskolesektorns FoU-utgifter endast ökat marginellt från 47 Mdr kr år 2014 till 48 Mdr kr år 2023. Men som alla vet är det näringslivet som står för de stora satsningarna.
Ett problem i Sverige är att vi tycks satsa mycket på forskningen men inte alltid ut så mycket i form av företag och tillväxt. Här kan regeringen i det fortsatta arbetet vara tydligare med hur man vill följa upp de faktiska effekterna av målet. Att fokusera på input, dvs. vad vi satsar räcker inte, resultaten dvs. output är intressantare.
Svensk forskning ska hålla hög kvalitet
Regeringen konstaterar att kvaliteten i svenskt forskning generellt tappat i spets. Det är en trend som pågått länge. Länder som Danmark, Nederländerna och Danmark har idag gått om Sverige. Svensk bevlijandegrad av ansökningar från Europeiska forskningsrådet är också lägre än EU-snittet. Till EU:s ramprogram för FoI har Sverige både lägre söktryck och lägre beviljandegrad än övriga nordiska länder.
Det är bra att regeringen konstaterar att ökad volym inte automatiskt leder till högre kvalitet. Det betyder att satsningar i högre grad ska riktas till framstående miljöer och att all forskning inte ska utföras överallt. Därför vill man premiera lärosäten som lyckas organisera och utveckla högkvalitativ forskning och bra forskningsmiljöer.
Sverige ska vara ett av världens främsta innovationsländer
Sverige och EU tappar konkurrenskraft mot USA och Kina och innovation är givetvis en motor för att minska deras försprång. Sverige och EU har haft svag produktivitetsutveckling sedan finanskrisen 2008 och behovet av insatser för innovation och förnyelse blir då allt större. Något som bl.a. Draghirapporten visat.
Innovation har egentligen ganska lite med forskning att göra. Endast 6-20 procent av innovationer kopplar till forskning så andra insatser är också viktiga. Därför är det bra att regeringen påpekar att goda ramvillkor och regelverk också är viktigt för att företag ska satsa på innovation i Sverige. Det inkluderar också ökat intresse för STEM-ämnen liksom incitament för nyttiggörande och kommersialisering av forskning.
Höga ambitioner men hur ska målen nås?
Utgångspunkten för denna forskningsproposition är excellens, internationalisering och innovation. Som brukligt av regeringar spänns bågen hårt med ambitiösa mål men nu också med insikter om ett dagsläge som har mer att önska. De förslag som finns i propositionen ska kanske då ses som första stegen mot bättre forskning.
Det finns flera bra saker i propositionen som ökad konkurrensutsättning av lärosätenas anslag, att forskning ska hålla hög kvalitet och drivas effektivt, att regeringen gärna ser fler sammanslagningar av UoH, ett forskningsråd för teknik på Vetenskapsrådet, excellenskluster för banbrytande teknik med mera.
Det finns en lång rad satsningar på specifika program på 5-544 Milj kr/år. De är allt från konkurrensutsatta forskningsanslag till forskning om demokrati och bildning. AI, life science m.m. är viktiga områden men satsningarna är i ett internationellt sammanhang små. Sverige lider fortfarande av oförmåga att prioritera. Det gäller både hos forskningsråd och internt på lärosätena.
Forskningsfinansieringsutredningen (föreslog tre råd – excellens, strategisk forskning och innovation) kommer att tas vidare för att forskningsfinansiärerna ska bidra till ändamålsenlig och effektiv forskningsfinansiering. Regeringen avser också att samla ansvaret för utlysningar till de primära forskningsfinansiärerna. Idag finns 38 myndigheter som bedriver egen forskning eller gör utlysningar.
Regeringen avser också att tillsätta en utredning om lärosätenas organisation, dvs. om myndighetsformen är ändamålsenlig. Att ändra detta kan vara ett sätt att förbättra förutsättningarna att prioritera.
Det står förvånansvärt lite om högre utbildning i propositionen. En viktig utkomst av bra forskning är bra utbildning. Men ett problem idag är att allt för många studenter läser undermånliga utbildningar. Det är en större fråga man skulle behöva lyfta. Kvantitet har gått före kvalitet under lång tid i utbildningen. Det är en viktig komponent i att bygga Sverige med kunskap men också för att bygga attraktiva universitetsmiljöer.
Vi borde se över hur dagens forskningsmedel kan används bättre
Regeringen gör en stor sak att man under kommande fyraårsperiod ökar anslagen 6,5 Mdr kr. Men varför styr man inte mer i de pengar som redan finns?
År 2023 hade högskolorna en total budget på 89 Mdr kr samt 55 600 anställda varav 60 procent som undervisar eller forskar. Därmed är det en av de största statliga sektorerna. Förra året hade lärosätena 48 Mdr kr i FoU-utgifter varav de direkta anslagen var 19 Mdr kr (ca 40 procent).
Det är värt att notera att basanslagen på 19 Mdr kr och de statliga forskningsfinansiärernas medel på 9,5 Mdr kr ofta sprids ut på många lärosäten, forskargrupper och enskilda forskare i små utlysningar. De riktigt stora och långsiktiga satsningarna är få.
De privata icke vinstgivande organisationerna som t.ex. Wallenbergstiftelserna stod för 6,6 Mdr kr av lärosätenas forskning och då ofta i stora riktade anslag över lång tid. Utan dem skulle med all sannolikhet svensk forskning vara i ett ännu sämre läge med färre starka forskningsmiljöer och färre excellenssatsningar.
Myrsteg åt rätt håll
Sverige har idag många lärosäten och det är bra att regeringen är tydlig med att man inte vill se fler universitet men gärna sammanslagningar. Kvalitet förutsätter kritisk massa och det behövs en arbetsdelning mellan olika lärosäten där man sorterar ut var olika utbildningar och olika forskning ska ligga. Även små miljöer kan vara excellenta samtidigt som breddutbildning också behövs.
Många signaler i propositionen varnar för den nedåtgående kvalitetstrenden för forskningen. Ambitionerna är vällovliga men förslagen är långt ifrån tillräckliga. Det handlar inte bara om pengar utan snarare om tydligare incitament och förmåga till prioriteringar. Något svenska politiker och myndigheter är notoriskt dåliga på.
Låt oss hoppas på tydliga förslag i närtid för att snabbt driva arbetet vidare för bättre svensk forskning. Annars riskerar vi att kicka forskningsfrågan framåt fyra år till och då kommer vi ha samma diskussion igen. Men med ett ännu sämre utgångsläge.
Nu börjar jobbet för utbildningsminister Johan Pehrson.
Ett tidigare inlägg om kvalitet i högre utbildning:
