Varför händer så lite i politiken?
Är det bara att vi haft minoritetsregeringar senaste två mandatperioderna som så lite händer i politiken? I helgen var det några intressanta artiklar i media. Först en intervju med Lars Danielsson om beskriver hur det nationella politiska handlingsutrymmet krympt. Vi har idag mer marknadslösningar samtidigt som många frågor inte löses på nationell nivå. När politiker inte anger vad man faktisk kan påverka blir det lätt att istället prata om utmaningar, mål och att allt är bra. Löser man inte de samhällsproblem som medborgare upplever bildas en grogrund för missnöjespartier.
För överskådlig tid verkar det som att inget av blocken kommer ha egen majoritet. Antagligen var det därför Stefan Löfven i SvD sade att han inte avgår, som Reinfeldt gjorde, om andra blocket är större. I fredags signalerade alliansledarna att de vill bilda regering. Alla förstår att båda sidorna vill inneha regeringsmakten men varken S eller alliansen vill ha stöd av Sd. Politiken tycks idag cirkla kring vem man inte vill samarbeta med, dvs. andra blocket och Sd. Tyvärr verkar allt för många ägna sig åt just denna fråga istället för att driva politiska förslag. Men vad vill man då ha regeringsmakten till?
Samtidigt i den riktiga världen ökar konkurrensen och nya ekonomier i Sydostasien och Sydamerika växer så det knakar. EU står och stampar samtidigt som Sverige har en konsumtionsdriven tillväxt. Ericsson är på väg att lägga ned i Sverige. Fler företag flyttar ut än som kommer hit, skolresultaten sjunker för varje pisamätning, utbildningspremien är lägst i OECD, skatterna höjs och arbets- och bostadsmarknaderna funkar inte i dagens värld med ökad rörlighet.
Regeringen har i budgeten i stort sett ingenting som stärker företagens internationella konkurrenskraft och alliansen ägnar sin tid åt att förklara vad Sverige behöver, men inte hur man vill reformera samhället. Kanske är det därför allt fler svenskar att Sverige är på väg åt fel håll. I Aftonbladets senaste mätning var det 59 procent. Trots att vi är inne i en högkonjunktur. När människor tappar framtidstron gnuggar missnöjespartier händerna.
Om man vill begränsa Sd:s inflytande och säkra fortsatt tillväxt i Sverige vore det bra om både regeringen och alliansen kunde ägna sig åt att beskriva hur man vill utveckla Sverige i en öppen global värld. Att bara prata ”utmaningar” och säga att andra laget hotar "svenska modellen" räcker inte. Har man inte egen majoritet så får man förhandla för att få igenom sina förslag. Dagens situation är kanske intressant ur spelteoretiskt perspektiv. Men förlorarna är vi väljare som långsamt får det sämre när nödvändiga strukturella reformer uteblir.