Vad kan Sverige lära av tysk industripolitik?
I våras gjorde jag och en tysk forskare på uppdrag av IF Metall och IG BCE en översiktlig studie av tysk och svensk industripolitik med fokus kemi och life science. Syftet var att titta på två länder i EU med bra tillväxt och stor industriell sektor och se vad man kan lära mellan länderna.
För svensk del finns mycket att lära av Tyskland där intresset för industrin som helhet är mycket större. Några punkter:
Industrin är ofta i fokus i Tyskland. Man har dels sin strategi, Industri 4.0, Alliansen ”Future of Industry” men också olika sektorsdialoger. Dessutom har man regionala program för att utveckla industrin.
Utbildningssystemet. Tyskland har tillsammans med Österrike EU:s lägsta ungdomarbetslöshet och deras ”dual system” skräddarsyr utbildningar med stora inslag av praktik för industrins behov.
Samarbete kring forskning i kluster. Tyskland har en stark kultur av samarbete kring forskningen mellan institut, företag, universitet och sjukhus. Tyska institut har en tydligare roll för att driva denna forskning. Policy som utvecklar ”Mittelstand”. Tyskland har en stor del halvstora företag (”Mittelstand”) som har stark lokal koppling, samarbete med utbidlingssystemet och ofta en tydlig roll i globala värdekedjor.
Tillståndsprocesser. I Tyskland är inte tillståndsprocesser en fråga, det går generellt fort. Att det kan ta flera år i Sverige att få tillstånd för industriell verksamhet är ett hinder för lokalisering. Det handlar inte om sänka krav utan om tiden det tar att få ett beslut.
Dessa punkter är några inspel till vad politiken kan ta tag i när man diskuterar en nyindustrialsieringsstrategi för Sverige.