Statens företagsfrämjande - ger det någon effekt?
Staten har tidigare inte haft någon överblick av hur stora statliga företagsstöd är. Nu vet vi att det handlar om 122 Mdr kr/år. Men vad skattebetalarna får för pengarna är inte särskilt tydligt.
Regeringen har gett Tillväxtanalys i uppdrag att kartlägga det statligt finansierade företagsfrämjandet för att få en överblick över offentliga stöd till företag samt deras effektivitet och nytta. Man har definierat statligt företagsfrämjande som ”... statligt finansierade aktiviteter som i första hand syftar till att främja investeringar, förbättra konkurrenskraften eller stödja företagens ekonomiska utveckling". EU-stöd, regionala och kommunala stöd är inte med i analysen.
Här är en sammanfattning av Tillväxtanalys delredovisning som omfattar skatteutgifter, anslag, myndighetskostnader samt garantier och lån. Den slutliga redovisningen kommer i januari 2026.
Överblick av statens företagsfrämjande (Figur: Tillväxtanalys PM 20025:05)
Kartläggningen har identifierat företagsfrämjande åtgärder i 21 av statsbudgetens 27 utgiftsområden. Enligt genomgången upp de statliga stöden till totalt 122 Mdr kr:
109,3 Mdr till 48 skatteutgifter
13,2 Mdr kr till 37 olika sakanslag
Till detta tillkommer 18 sakanslag och omfattande myndighetskostnader som inte kunnat kvantifieras och därför inte ingår ovan.
Statliga garantier och utlåning på över 300 Mdr kr har exkluderats från den direkta beloppsuppskattningen eftersom de är självbärande genom räntor och avgifter.
Effektivitet och måluppfyllelse är svår att uppskatta
Ett centralt tema i rapporten är den begränsade graden av effektutvärdering i de olika stödinsatserna:
Endast 15 av 55 utgiftsanslagen och 22 av 48 skatteutgifterna har någon form av utvärdering.
Endast sex skatteutgifter, motsvarande 27 mdr kr, har varit föremål för effektutvärdering.
Förvaltningskostnaderna om drygt 34 miljarder kronor för 27 myndigheter saknar uppdelning i företagsfrämjande uppgifter. Det försvårar helhetsbedömningen av kostnadseffektivitet. Utöver dessa avsätter också 39 andra myndigheter resurser för att arbeta företagsfrämjande enligt uppgift och uppdrag i instruktioner eller regleringsbrev.
Överlag saknas ett systematiskt tillvägagångssätt för att utvärdera effekter, vilket kraftigt begränsar möjligheten att bedöma värdet och effektiviteten i åtgärderna. Även större skatteutgifter, som t.ex. momsnedsättningen för restauranger, saknar i flera fall gedigna utvärderingar.
Bedömning av effektivitet i olika stödtyper
Större delen av stöden är skatteutgifter (109 mdr kr) där 83 mdr kr riktar sig till t.ex. restauranger, transport och bygg. Dessa skattenedsättningar tenderar att vara ineffektivt utformade, med låg träffsäkerhet, t.ex. uppskattades att endast hälften av momsnedsättningen för restauranger tillfaller företagen.
Direkta utbetalningar till företag (28 anslag) är mer transparenta och har bättre förutsättningar att följas upp. Dock är det bristande samordning mellan aktörer och målgrupper.
Information, rådgivning och utbildning (13 anslag) hanteras av många olika aktörer och otillräcklig mätning av effekt försvårar bedömning av effektivitet.
Lån, garantier och riskkapital (5 anslag) är ca 300 Mdr kr/år. Dessa är dock ej medräknade i totalsumman p.g.a. självbärande finansiering, men effektutvärdering saknas trots risker för felallokering.
Förslag till åtgärder för ökad effektivitet
Rapporten pekar på flera risker som minskar effektiviteten i dagens statliga företagsfrämjande:
Fragmentering och överlapp - Många myndigheter, regioner, bolag och stiftelser är involverade utan samordning. Både horisontella (generella) och vertikala (bransch-/regionsspecifika) stöd ges parallellt, vilket riskerar dubbelstöd och snedvridningar. Exempel ges inom t.ex. turism, bygg och exportfrämjande där flera aktörer arbetar mot samma målgrupper utan tydlig rollfördelning.
Brist på central information - Företag och främjare saknar en samlad översikt över stöd, vilket försvårar tillgång till rätt stöd och minskar effektiviteten både i nyttjande och i administration.
Oklar kostnadsbild - Myndigheter rapporterar sällan kostnader för hantering av stödinsatser, vilket gör Value for Money-analyser svåra.
Delredovisningen visar att det statligt finansierade företagsfrämjandet är omfattande men splittrat och ineffektivt i sin nuvarande form. Effektiviteten i de granskade åtgärderna är låg eller okänd och den offentliga nyttan svårbedömd. För att öka effektiviteten i företagsfrämjande åtgärder föreslår Tillväxtanalys dels gemensamma riktlinjer för effektutvärderingar och dels en samlad digital tjänst.
Value for money-analyser föreslås användas systematiskt. Regeringen bör ge ett uppdrag för riktlinjer för dessa med krav på att myndigheter systematiskt ska lagra data, redovisa programdokumentation och kostnader så detta blir möjligt.
Tillväxtverket föreslås utveckla verksamt.se till att inkludera hela utbudet av statligt (helt eller delvis) finansierade stöd och tjänster. Här kan inspiration hämtas från Danmark och Norge där digitala lösningar underlättar matchning mellan företag och relevanta främjare.
Hur skattepengar används för att främja företagande är en politisk fråga
Tillväxtanalys har tagit fram en intressant överblick över statens stöd till företagsfrämjande. Denna totalbild har inte tidigare funnits. Det är också bra att man lyfter behovet av Value for money-analyser och hur lite vi vet om de faktiska effekterna.
Den totala mängden offentliga skattefinansierade företagsstöd i Sverige är dock större än vad som lyfts fram i rapporten. EU:s olika bidrag, regionala och kommunala främjarinsatser ingår inte. Men de stöd som regeringen har ansvar för blir tydligt.
Vilka stöd som ska finnas och i vilken omfattning är en politisk fråga. Stöd införs ofta med ett gott syfte. Det är lätt för politiken att visa handling genom att ”satsa” på en viss bransch eller visst område.
Politiken har också ett ansvar att följa upp vilka effekter man når med olika insatser. Här har tidigare regeringar inte tagit sitt ansvar.
Politiken kan skapa förutsättningar men det är entreprenörer driver näringslivets förnyelse
Innovation, dvs. värdeskapande, förutsätter kunskap (från marknader, andra länder, FoU m.m.) och incitament för individer och företag att använda kunskap till innovation. Men dagens bidrag är ofta riktade till specifika branscher, aktörer, områden eller tekniker. Vällovliga syften men med oklara effekter. Vad är det som säger att politiker och myndigheter har bättre koll än företagen på om vad som behövs i framtiden och dessutom kan välja ut "rätt" branscher eller företag för offentligt stöd?
Idag tycks inte skattebetalarna få tillräckligt tydlig nytta av 122 Mdr kr till företagsfrämjande. Det finns därför ett digert arbete att göra för en regering. Att ompröva och omforma statliga stödsystem så att det blir faktiska resultat av de företagsstöd som delas ut är en uppgift som kräver beslutskraft, förmåga att hantera särintressen och förmåga till förnyelse.
För näringslivet är det viktigt att inte fastna i stöddebatten. Poltiken behöver samtidigt jobba med framåtsyftande reformer inom arbetsmarknad, infrastruktur, utbildning, skatter, regelförenkling m.m. Det som borde vara näringspolitik.
Men förmågan till att driva förnyelse är svag i dagens politiska klimat. Det är lättare att som minister blunda för hur skattemedel idag används - det är ju redan beslutat. Istället kan man prata visioner, skriva en strategi och kanske prata samverkan. Men det driver inte samhället framåt.
Med Tillväxtanalys underlag vet vi mer om hur stora de statliga stöden för företagsfrämjande är vilket ger underlag för en mer kvalificerad debatt. Många myndigheter och branscher kommer dock att ha incitament att värna dagens system som gynnar vissa branscher eller företag.
Så frågan är om någon orkar plocka upp handsken. Om inte stannar det en ytterligare utredning för hyllan.
Läs mer om reformer för konkurrenskraft samt politisk reformoförmåga nedan:
