Ska protektionism och subventioner bli 2020-talets näringspolitik?
Avtagande internationell handel och krav på statsstöd är dåligt för Sverige
Att pinka i brallan kan vara skönt om det är kallt ute, men effekten är kortvarig och sedan blir det bara kallare. Så är det också med protektionism och statsstöd. Det känns bra för stunden men på lång sikt försämras produktivitetsutveckling och konkurrenskraft.
Avtagande ökning av handeln och ökad protektionism
Corona och Ukrainakriget har gjort att geopolitiken åter har hamnat i ljuset efter att världshandeln under lång tid ökat som andel av BNP. Med Corona blev det många hack i leveranskedjorna och fraktpriserna sköt i höjden. Och fortfarande är det komponentbrist i många sektorer. Men även om fraktpriserna nu sjunkit tillbaka så hackar världshandeln.
Sedan 1960-talet har GATT och senare WTO verkat genom sänkta tullar, infört regelverk med tvistlösning, frihandelsavtal m.m. vilket gjort att handeln ökat mer en BNP i världen. Mellan 1990-2020 har världens genomsnittliga tullar minskat från 14 till fyra procent.
Världshandeln växter inte längre snabbare än världens BNP (Kommerskollegium)
Kina är medlem i WTO sedan 2001 men har inte varit vidare bra på att följa regelverket. Man fick tillgång till andra marknader men har internt ökat kontrollen av företag, man kräver joint-ventures för utländska bolag i Kina, tekniköverföring, patentskyddet är svagt m.m. Man följer inte WTO:s regler. USA uppskattas förlorat några miljoner jobb p.g.a. handelsunderskottet med Kina vilket sannolikt bidragit till krav på ökad protektionism.
USA tuffare linje mot Kina när det gäller teknologi är en följd av att USA tycks bedöma all handelspolitik i relation till Kina som tar för sig allt mer, även i internationell politik.
När USA tar ett steg tillbaka och inte längre vill vara frihandelns banérförare påverkar det också EU och Sverige. WTO har börjat halta och nu får man jobbar för att upprätthålla befintliga regelverk. Nya steg mot frihandel har blivit svåra att ta.
USA:s Inflation Reduction Act (IRA) ger stöd för investeringar i USA i energi och minskad klimateffekt. Totalt omfattar IRA $369 miljarder. CNBC uppger att det hittills annonserats ca 100 000 jobb till föjd av detta, bl.a. 40 nya batterifabriker. Totalt vill man skapa 9 miljoner jobb med stödet under kommande decenniet.
EU:s strategiska autonomi, klimattullar och svar på IRA
EU:s inre marknad har tjänat Sverige som liten öppen ekonomi väl. Den står för ca 3/4 av Sveriges handel. Som stor marknad är EU dessutom en attraktiv part för handel och har många frihandelsavtal. Nu förhandlar man bl.a. med Indien, Australien och Nya Zeeland. Storbritannien har efter att man lämnat EU upptäckt att det är svårt att få lika fördelaktiga avtal.
Sverige tillhör frihandelsvännerna inom EU och denna falang har försvagats sedan Storbritannien lämnade unionen. Termer som strategisk autonomi har vuxit fram och detaljregleringen ökar inom flera områden och det finns en önskan om att ”säkra” leveranskedjor genom att subventionera produktion inom EU av strategiska produkter som halvledare och batterier.
Important Projects of Common European Interest (IPCEI) beslutas av medlemsländer och de får då ge finansiellt stöd, t.ex. finns projekt för batterier och vätgas. Det finns en risk att dessa s.k. IPCEI-projekt framför allt går till större medlemsländer som har större möjlighet att medfinansiera dessa projekt.
Samtidigt diskuterar EU att införa CO2-skatt på import för att produkter tillverkade i EU med mindre utsläpp inte ska få en konkurrensnackdel. Detta kan, rätt eller fel, av andra länder ses som protektionism.
Hur EU ska bemöta IRA är EU-länderna inte heller ense om. Det finns en uppenbar risk att det blir subventionskrig om EU lättar på statsstödsreglerna och svarar med samma mynt.
Trenden att produktionen av t.ex. halvledare subventioneras starkt i Asien, USA och EU är oroande liksom att USA med hållbarhet som skäl sjösätter stora inhemska subventionssystem. Och EU vill ha nya tullar, även om det är med gröna förtecken. Ska man se något positivt av ökade energipriser och övergång till fossilfri energi till följd av Ukrainakriget och nya subventioner så är det att den gröna omställningen enligt Economist kan snabbas på upp till tio år.
Men i ett längre perspektiv finns stor risk att ökade offentliga stöd till vissa näringar riskerar att sätta marknaden ur spel genom mindre dynamik och därmed på sikt minskad förnyelse ekonomin.
Grön utveckling i Sverige - ska staten betala?
Så vad händer på hemmaplan? Sverige har företagsstöd på ca 27 Mdr/år (2016) i någon form. Det kan t.ex. handla om stöd till solceller, digitaliseringskurser, samverkan med forskare eller lokala kluster. Alla med ett gott syfte men skapar de någon nytta?
Effekterna av företagsstöd är högst oklara. Riksrevisionen konstaterar efter att ha granskat stöd hos Energimyndigheten, Tillväxtverket och Vinnova att ”De genomförda effektutvärderingarna visar relativt samstämmigt inga eller mycket begränsade statistiskt signifikanta effekter av stöden”. Forskarrapporter som t.ex. Gustafsson et al finner ett negativt samband mellan företag som fått stöd och långsiktig produktivitetsutveckling, dvs. konkurrenskraft. Ändå fortgår det.
Senaste exemplet på statens försök till “cherry-picking” är den så kallade gröna omställningen i Norrbotten med Hybrit och H2 Green Steel. Dessa två företag beräknas skapa 1500-1700 jobb och behöver drygt 80 TWh el/år, vilket motsvarar hela Finlands energianvändning. Nu har Hybrit sökt 4,9 Mdr kr för att bygga en pilotanläggning.
Var elen ska komma ifrån är en intressant fråga, det motsvarar tio Barsebäck. Men mer intressant är varför staten ska vara med att ta denna risk när lärdomar från tidigare “satsningar” inte är särskilt god. Räcker goda ambitioner?
Vägen framåt - våga vägra protektionism
Världen tycks gå mot en uppdelning i tre större block; Kina, USA och EU som i sin tur bedriver handel mellan sig och med andra. Det handlar om uppdelning av handel och teknologi där makt i världen kommer spela en större roll. Kina, USA och EU håller alla på olika sätt på att skapa särregler och subventioner för det egna näringslivet och försvåra för andra.
Sverige och västvärlden har problem med låg produktivitetsutveckling. Sverige har dessutom EU:s sämsta tillväxtprognos för året och en ständigt sjunkande krona. Subventioner och minskad handel sänker konkurrenstrycket och riskerar att ytterligare hämma tillväxt och välstånd.
Jag skulle gärna se fler näringslivsorganisationer på barrikaderna för frihandel, färre subventioner och ökad konkurrens. Även en borgerlig regering kan ju behöva påminnas om detta. Men många företag och branschorganisationer verkar gärna vilja ha stöd och en svag krona är ju bekvämt.
Men att pinka i brallan är som sagt inte så skönt på lång sikt. Så vem vaknar först?