Det var äntligen sommar och värmen hade kommit. I stadsparkens stora utomhuspool guppade flera gummibåtar fram med olika flaggor. Det var stora båtar med stöddiga barn och små båtar med ungar som tappert tog sig framåt.
En ganska liten, solblekt och svagt pumpad båt låg i mitten. Förut hade den varit hårt pumpad och haft bra fart framåt men nu bubblade det i vattnet från pyspunkan. Det fanns en massa små hål i båten och barnen i den var inte överens om vart man skulle ro eller vad som skulle lagas.
På båtens vänsterkant satt lilla ättriga Daggan. Hon kunde tänka sig att hjälpa till och pumpa båten om Steffe skulle lova att ro till vänster. Bredvid Daggan satt Ärtan och Pelle. Det hade varit med i båten länge men hade aldrig fått vara med och ro, trots att det tyckte att de var snällast av alla, speciellt mot naturen. Nu tyckte Steffe att det var dags för dem att vara med och hålla en åra.
Men det var svårt att komma överens. På andra sidan båten satt Jimmy, och många barn tyckte han var jätte, jättedum. Uffe som var nästan lika stark som Steffe satt också där liksom Ebba. Hon kunde vara lika retsam som Daggan men var liksom så liten så de andra inte brydde sig inte så mycket om vad hon sa.
I mitten, eller ofta hoppandes fram och tillbaka, rörde sig Lööfet och Nyan. De hade hjälpt Steffe med att ro. Men Nyan hade släppt årorna och satt och surade bredvid Jimmy, fast han förut var dummast i världen.
Lööfet var kaxigast av alla. Hon tänkte inte hjälpa Steffe om han var kompis med Daggan, Ärtan och Pelle. Och hon tänkte inte ro tillsammans med Uffe, fast han var stor och kunde få hjälp av elaka Jimmy, som trots allt var ganska stark. Jag ska bestämma vem som får leka med vem, för jag sitter i mitten! Trots Lööfets litenhet vill hon bestämma allt, inte vart man skulle ro utan hur leken skulle gå till.
Vi årorna satt starka Steffe. Han var trött och ville bara ro. Jag skiter i åt vilket håll, kan vi inte bara ro?
Steffe sade alltid att hans gummibåt var finast och säkrast i poolen, trots alla nya hål och åror som sett bättre tider. Barnen i de andra båtarna tyckte var konstigt att Steffe, som inte hade fart framåt i sin punkterade båt, inte försökte laga den.
Steffes gummibåt hade lika långt till både höger och vänster poolkant. Steffe höll i årorna men kom ingenstans utan hjälp. Steffe och Uffe gillade inte varandra och kunde inte få de andra ungarna att hjälpa till, varken med åror eller att laga båten. Jag vill till höger kant sade Uffe. Jag vill ro, men bryr mig inte om till vilken kant, sade Steffe. Han var less på allt bråk men tänkte inte släppa årorna. Det gick en flisa till i en åra och två nya hål uppstod i båten. Steffe hade allt svårare att tro på sig själv när han åter sade att hans båt var finast och tryggast i poolen.
Steffe surade vid årorna, han fick ingen hjälp. Uffe tyckte Steffe skulle släppa årorna så Uffe, Ebba och Jimmy kunde ro till högerkanten, Daggan ville till vänsterkanten, Lööfet ville var lekledare och lilla Nyan hoppade fram och tillbaka. Hon ville ro men var ju inte så stark så det spelade någon roll för de stora killarna. Båten drev vidare utan riktning, med större hål och allt sämre åror. Alla barn var missnöjda utom Ärtan och Pelle. Om vi inte lagar båten med sådant där farligt lim är vi i alla fall snälla mot naturen, trallade de glatt!