Hittills har debatten kring coronakrisen kretsat kring kortsiktiga krisåtgärder. Gott så, men förr eller senare måste vi börja fatta beslut om långsiktiga reformer som bygger Sverige för framtiden. Men nu finns en uppenbar risk att kortsiktiga politiska poänger tas på bekostnad av långsiktig konkurrenskraft.
Att ett land har goda transporter och kommunikationer till andra marknader är en förutsättning för internationell handel. Direktförbindelser med stora marknader i världen gör att Sverige kommer närmare och det blir lättare att bygga relationer och exportera. Allt fler turister kan också ta sig hit. Men detta verkar inte vara viktigt för politiken.
Nyligen presenterade Swedavia sin konsekvensutredning (regeringsuppdrag) av en eventuell förtida avveckling av Bromma. Och givetvis är flygplatsen inte lönsam idag när Coronapandemin parkerat flyget på plattan. Men vad händer om man lägger ned Bromma, är det inte bara att flytta till Arlanda?
Arlanda är Sveriges enda riktiga internationella flygplats och t.ex. Connect Sweden har jobbat under lång tid för att Arlanda ska bli Skandinaviens hubb för flyg. Det arbetet har misslyckats. Svenska politikers ointresse för att utveckla Arlanda i kombination med flygskatt har gjort att Arlanda tappat till både Köpenhamn och Oslo. Både SAS och Norwegian har flyttat långlinjer från Arlanda.
Att göra flygande dyrare och krångligare kan ju tyckas bra ur miljösynpunkt. Färre långlinjer ger väl mindre utsläpp? Knappast. Flygandet i världen kommer enligt alla prognoser att fortsätta växa efter Coronakrisen. För att exportera varor behöver man sälja och vara på plats så resor behövs. Konsekvensen av kortsiktig politik är att det är svårare för människor att ta sig till och från Sverige. När Sverige hamnar längre bort tappar vi både turister och attraktivitet för företagsetableringar.
OK, men vad händer då om Brommaflyget flyttar till Arlanda? Arlanda har idag tre banor men får enl. miljötillståndet bara använda två åt gången och har också begränsningar i antalet flygrörelser. När flyget idag står på marken så får allt flyg plats på Arlanda men när trafiken ökar kommer det bli trångt.
Problemet är att flygplan, oavsett storlek, behöver samma slottider. En flight från Sveg med 8 personer tar upp samma tid på banan som en flight från Bangkok med 400 personer. Därför kan t.ex. Gatwick med många långlinjer och en landningsbana ha fler passagerare än Arlanda med tre banor. Idag går mycket regional flygtrafik på Bromma vilket avlastat Arlanda.
Till detta kommer att Västerås flygplats ska läggas ned så Skavsta 1,5 timmar bort blir alternativflygplatsen. Allmänflyget, ambulans och räddningsflyg kommer att hamna allt längre bort från Stockholm.
Miljöarbetet inom flyget med biobränslen och elflyg på korta sträcker skapar nya möjligheter. Men alla flyg behöver en slottid.
Om tio år med ökad trafik kommer det att med dagens kapacitetsbegränsningar vara svårt att få slottider på Arlanda. En ny bana kommer behövas för att öka framtida kapaciteten men bara processen för miljötillstånd tar många år. Sannolikt kommer kapacitetsbristen att bli kännbar och öka Sveriges avstånd till världen.
Jag tror risken nu är uppenbar att det blir en kohandel i regeringen där Bromma läggs ned mot att Preemraff får byggas. Då blir det ett kortsiktigt beslut som får långsiktiga konsekvenser för Sverige i världen.
Sverige behöver en långsiktig plan för flyget som infrastruktur. Det handlar både om att skapa förutsättningar för att vi lättare ska komma ut i världen och för att knyta ihop Sverige. Torsby, Sveg och Storuman behöver också bra kommunikationer och dit kommer det aldrig gå snabbtåg.
Transportföretagen och flygbolagen har tagit upp behovet av helhetstänk för flyget men var är näringslivet? Fler borde höras i debatten om vilka kommunikationer vi behöver i framtiden. Att lägga ned Bromma i en kristid utan att ha en plan för Sveriges framtida kommunikationer med världen är dåligt för alla. När perspektiven saknas blir insatserna fel. Men en kortsiktig politisk poäng kan tas under hösten.
Photo by Kelsey Knight on Unsplash