När ska företagande och konkurrenskraft bli politiska frågor?
Många frågor i samhället diskuteras i sina respektive stuprör och sällan tas helhetsperspektivet upp - vart är samhället på väg? De politiska partierna som borde utveckla och marknadsföra idéer om vad man vill med sin politik hamnar ofta i småfrågor som kvotering av föräldrapenning eller hur stora rutavdragen ska vara. Men helheten, dvs. vilket samhälle alla politikområden tillsammans skapar tas sällan upp. Tillväxt tas för givet och politiken fokuserar på att fördela statens pengar.
De är större frågor som avgör framtiden. Ett väl fungerande utbildningssystem, ett skattesystem som ger människor incitament att utbilda sig, starta företag och anställa, en fungerande bostadsmarknad respektive arbetsmarknad avgör hur samhället utvecklas. Idag är det hård internationell konkurrens mellan svål företag som regioner i världen.
Sverige har ambitionen att bli en vinnare i en global kunskapsekonomi. Men att utveckla förutsättningarna för detta görs inte. I efterspelet till Ericssons neddragningar har en del företagare som Leif Östling och Lorenzon m.fl. hörts men det varit förvånansvärt lite politisk debatt. En debattartikel från Mats Persson (L) med konkreta förslag har passerat förbi. I övrigt ganska tyst.
Entreprenörskapsutredningen lämnades till regeringen i veckan. Men de fick inte lämna förslag i skattefrågan. De konstaterar dock att:
Sämre förutsättningar än i våra konkurrentländer när det gäller totalt skattetryck, inkomstskatter, skatte- satser på kapitalinkomster, utdelningar, optionsvinster och forskning och innovation riskerar på sikt att urholka konkurrens- och attraktionskraften i Sverige.
Dagens regelverk skapades till stor del på 70-talet. Före globalisering, hållbar utveckling och digitalisering. Med världens högsta marginalskatter, allt sämre skolresultat, dysfunktionella bostads- och arbetsmarknader och en integration som inte funkar är Sverige inte rustat för framtiden. Entreprenörskapsutredningen konstaterar i en generell rekommendation till regeringen attt ”regeringen bör inrätta ett oberoende, högkompetent och rådgivande organ som med ett framåtblickande perspektiv gör kontinuerliga översikter av de svenska ramvillkoren i ett internationellt sammanhang.” Många tidigare utredningar har pekat på samhällsproblem och föreslagit lösningar. Men inget har hänt.
Konkurrenskraft är färskvara och gamla meriter räcker ingenstans. Så frågan är om politiken orkar besluta om de strukturella reformer som kan göra Sverige till en vinnare i en global kunskapsekonomi. Medan vi fortsätter att prata om att bli bäst agerar andra länder. Så hur högt vågar man sätta sina förväntningar?