Med kompromisslösa partier försvagas Sverige
Visst, nu hävdar en del att Sverige kör så det ryker. Men kan man inte enas om vägen framåt går det ju inte så fort mot framtiden. Andra kör fortare.
Om en vecka kommer vi att ha röstat fram nya riksdagsledamöter. Försöken att blida regering börjar. Efter två mandatperioder med en svaga regeringar och om möjligt ännu svagare opposition är risken stor att det kommer bli svårt att få ihop en regering denna gång. Så hur ska man rösta om man vill ha ett Sverige med fortsatt välstånd?
Jag var under en mandatperiod aktiv i kommunpolitiken, bl.a. i fullmäktige och kommunstyrelsen. Då lärde jag mig hur politik går till och hur stor skillnad det är på att ha rätt och få rätt. Politik handlar om att prioritera och för att lyckas fatta beslut måste man kunna kompromissa.
I år är det tio år sedan finanskrisen slog till. Sverige klarade sig relativt bra och sedan dess har ekonomin tickat på. Våra strukturella problem som dysfunktionella bostads- och arbetsmarknader med inside/outsideproblematik, svagt utbildningssystem, internationellt sett höga skatter på arbete, dåligt fungerande polis och dålig integration orkar ingen på allvar diskutera eller försöka lösa.
Trots tillväxt efter krisen år 2008 har BNP/capita knappt stigit och Sverige. Utvecklingen är lägst i hela i EU. Vi får det inte bättre. De offentliga finanserna är starka samtidigt som den privata skuldsättningen jämfört med andra länder är skyhög. Med konstlat låg ränta får vi allt svagare kronkurs och kan behålla konkurrenskraften utan tillräcklig produktivitetsutveckling i näringslivet.
Vi lever alltså i en illusion av att allt är bra. Problemet är att när lågkonjunkturen slår till flyter problemen upp till ytan. Och då finns ingen ammunition för staten att ta till. Offentlig konsumtion är redan hög, räntan negativ och strukturreformer har inte gjorts. Vad händer då?
Näringslivet kommer få dra ned när konkurrenskraften urholkats vilket ökar arbetslösheten. Samtidigt drabbas hushållen med högre ränta/boendekostnader och ökad arbetslöshet. Det riskerar att öka spänningarna i samhället.
Men partierna har väl någon medicin? För att kolla gjorde jag flera valkompasser. Det var frågor om kvotering till styrelser, flygskatt, vinstförbud m.m. Men i stort sett inga frågor om hur de samhällsutmaningar vi har ska lösas. Budskapet från höger till vänster är att allt är bra och att locka med ökade bidrag eller annat smågodis. Eller så pratar man växthuseffekt eller andra globala frågor som vi inte löser själv utan tillsammans med andra.
Sittande regering har varit svag och behövt stöd av vänstern. Det har inte tagit Sverige i rätt riktning. Om någon tror att vinstförbud och höjda skatter är framtiden i en stenhård global konkurrens rekommenderar jag några resor till Asien. Det är där framtidens toppföretag och rika kommer finnas.
Tyvärr har inte alliansen använt oppositionsåren till att forma en politik för framtiden, eller till att konstruktivt opponera. Istället har av övriga partier mobbade Sverigedemokraterna av många väljare setts som ”den enda oppositionen”. Resultatet ser vi nu när det kommer bli ett av det största partierna. Ett parti som vill stänga gränser kommer knappast göra Sverige bättre.
Två faktorer är avgörande för ett lands långsiktiga förmåga till välstånd. Det är utbildning och företagsklimat. Eftersom företag och människor rör sig över gränser är dessa förutsättningar viktiga i relation till andra länder. Sverige tappar i både kunskap och entreprenörskap. Politiken pratar gärna om PISA-resultat och forskning men sällan om företagsklimat – och inget händer.
Jag ser idag inget parti som har riktiga ambitioner att göra Sverige till en framgångsrik kunskapsnation i ett globalt perspektiv. Visst, alla partier säger detta men inget parti har några förslag. Denna valdebatt känns mest som en loppmarknad med godisregn till besökarna. För första gången känner jag ingen entusiasm för att rösta.
Men en sak är tydlig i detta val. Det finns tre block. Ett som tror på höjda skatter, vinstförbud och regleringar. Ett som tror på konkurrens, avregleringar och lägre skatter. Och ett som tror på stängda gränser, EU-utträde och utökad sjukförsäkring. Som vi röstar får vi svaga regeringar. Förutsättningarna för att förhandla och kompromissa verkar inte särskilt goda. Partiernas vallöften blir då inte mycket värda när förutsättningar saknas för att förverkliga dem. Risken är istället stor för nya svekdebatter när många partier låst sig för att inte samarbeta.
Svensk självgodhet i kombination med svaga regeringar gör att Sverige missar många möjligheter till att bygga långsiktigt välstånd med kunskap och företagande. Med kompromisslösa partier verkar kris vara enda vägen till reformer som kan utveckla Sverige.
Vi skulle få det så mycket bättre om svensk politk handlade om att i tid lösa riktiga problem. Men då skulle politik behöva handla om kompromisser och samarbete istället för moraliserande och svartmålning. Och på köpet skulle trovärdigheten för politiken öka. Men hur sannolikt är det?