Hur kommer världen se ut efter Corona?
Finns det en gräns för hur mycket komplexitet vi människor klarar av? Har vi redan uppnått en komplexitetsnivå som övergår vårt förstånd? Coronakrisen är första gången både utbud och efterfrågan parallellt störtdyker samtidigt som ingen vet hur länge krisen kommer att vara. Vår förmåga att se helheter och förstå hur vår globala ekonomi, med komplexa värdekedjor och specialisering, påverkas och kan startas om sätts nu på prov.
Vem bryr sig om global utveckling?
Samtidigt som världen senaste decenniet blivit mycket bättre sett till hälsa och välstånd, har problem som global uppvärmning och oroshärdar som skapar flyktingströmmar blivit mer påtagliga. Agenda 2030 och klimatförhandlingar i all ära, men när det blir recession blir dessa dokument och samtal för de flesta länder oväsentliga.
Vi ser nu ökade konflikter kring handel. För bara några år sedan förhandlades flera avtal och WTO, G20 m.fl. multilaterala organisationer ansågs viktiga. När USA backar ur avtal och Storbritannien lämnar EU ser vi en trend av att allt fler länder ser vänder sig inåt och backar från globalt ansvar. Tendensen finns i flera andra länder där nationalism sätts framför internationellt samarbete.
Coronakrisen är första globala krisen utan ett amerikanskt ledarskap. Att Kina nu genom olika kinesiska företag donerar utrustning till alla afrikanska länder är ingen slump. Det är en del i den tyngdpunktsförskjutning som håller på att ske i världen. När USA backar stiger Kina fram.
Pandemier startar ofta i länder med bristande sjukvård. När vården inte funkar är det lätt för nya sjukdomar att nå människan som art. Därför är bra sjukvård i hela världen det som skyddar människor mot nya hot, inte att vi slutar resa och träffas. Men att utveckla vården i fattiga länder har inte varit av tillräckligt intresse för rikare länder.
Den globala trenden pekar mot mer isolation och mindre samarbete mellan världens länder. Det leder till att de globala problemen, som kräver samarbete för att lösas, förvärras. Då blir världen som helhet långsamt sämre med fortsatt uppvärmning, mänskligt lidande i konflikter och långsammare välståndsökningar.
EU-samarbetet utsätts för svåra prov
Inom EU kommer sammanhållningen att sättas på prov. Redan i finanskrisen 2008 var länder som Italien och Spanien ekonomiskt illa ute. Deras problem är inte lösta utan kommer eskalera efter Corona. Det handlar om offentliga finanser som till följd av företagskonkurser, ökad arbetslöshet och minskad konsumtion kommer vara körda i botten. Det är därför Italien vill se gemensam upplåning av ECB så man kan dra nytta av den starkare kreditvärdighet som länderna i norra Europa har. Något som de skötsamma länderna inte önskar eftersom det på sikt också betyder gemensam finanspolitik och därmed på sikt gemesamma skatter.
Spänningarna inom EMU kommer öka och det är tveksamt om länder som Italien kommer kunna stanna kvar. Frågan är då vad som händer med Euron och om den kommer stärkas eller försvagas.
En ännu viktigare fråga är om inre marknaden kommer kunna upprätthållas när länder i recession med stor arbetslöshet och svaga offentliga finanser vill skapa sina egna sätt att lösa problemen.
70 procent av svensk export går till EU där efterfrågan nu kraftigt sjunker. Sverige kommer drabbas hårt. Men om euron och den inre marknaden skulle braka ihop blir problemen än större.
Kommer Sverige vakna?
Sverige har sedan finanskrisen 2008 varit en ”Fat Cat”. De problem vi hade innan Corona med dåligt fungerande arbetsmarknad, ökat utanförskap, svag produktivitetsutveckling, låga kunskapsresultat i utbildningen, sjuknade kvalitet i forskningen m.m. kvarstår. Polis och rättsväsende är underdimensionerat och försvaret nedmonterat. När vi nu fick en kris blev avsaknaden av beredskapslager tydlig. Alla dessa problem är kända sedan länge, men krismedvetandet och beslutsförmågan har inte funnits.
Sveriges BNP/capita har endast ökat marginellt sedan 2008. Samtidigt har lägre kronkurs gjort oss relativt fattigare. Men låga räntor och successivt allt lägre värde på kronan har gjort att politiken kunnat undgå att ta tag i våra strukturella problem.
Sverige har starka statsfinanser och låg offentlig skuldsättning. När nu tillgångspriser som aktier sjunker i värde minskar värdet på sparande och pensioner. Samtidigt har den privata skuldsättningen fördubblats sedan 1990-talet. Det gör att hushållen kommer drabbas hårt i recessionen om staten inte sätter in kraftfulla stimulanser. USA och Japan har sjösatt stimulanspaket på motsvarande ca 10 procent av BNP. För Sverige skulle det innebära 500 Mdr, något vi inte är i närheten av.
Över 40 procent av hushållens konsumtion är kopplat till sociala sammanhang. När den efterfrågan går ned till noll ökar konkurserna och arbetslösheten snabbt i servicenäringar. När också industrin pausar kommer neddragningar att öka arbetslösheten. Det är stor risk att vi kommer se arbetslöshetssiffror vi aldrig sett tidigare.
Trycket på den offentliga sektorn kommer öka. Skatteunderlaget sjunker samtidigt som utgifterna ökar. Det kommer öka viljan från politiken till skattehöjningar samtidigt som den offentliga sektorn som andel av samhällsekonomin då ökar. Knappast något som skapar förnyelsekraft i ekonomin.
Sverige är inte förberedd för den utveckling vi snart kommer kunna se. Vi har en trög arbetsmarknad och inte samma dynamik i ekonomin som t.ex. USA. Omstarten kan därför ta lång tid och leda till ökat utanförskap och ökade sociala spänningar i samhället. Sverige kan bli mycket annorlunda.
Nu behövs insikt och handlingskraft
Osäkerheten om framtiden har nog aldrig varit så stor som nu. Ingen vet hur länge nedstängningen i världen kommer pågå, hur många företag som slås ut, hur många människor som blir arbetslösa, hur komplexa globala värdekedjor ska komma igång och vad som händer med internationell handel.
Världsordningen kommer ändras. Fortsatt ekonomisk tyngdpunktsförskjutning mot Asien kommer följas av ökat inflytande för Kina när USA backar. Hittills har EU inte lyckats bli den kraftfulla spelare för frihandel och demokrati som skulle behövs.
Internt kommer EU ha problem. Det handlar både att hålla ihop och samarbeta och att hantera de problem som kommer för Euron.
Både politiken och företag ställs nu inför en ny verklighet. När internationella samarbeten inte är pålitliga behöver man agera efter det. Insikten om att ”Business as usual” inte kommer funka är en förutsättning för framåtsyftande reformer. Tiden för högtidstal, högtflygande strategier, dialoger och planer är förbi. För företag är snabbt agerande en förutsättning för överlevnad medan politiken inte har samma omedelbara press. Men det borde regering och riksdag ha. Att rasera en god utveckling går fort, men att skapa förutsättningar för förnyelse och utveckling tar tid.
Ökad politisk populism brukar följa kriser när arbetslöshet och sociala spänningar ökar. Enkla lösningar och statliga stöd löser bara det akuta. På lång sikt är det goda förutsättningar för företagande att verka och utvecklas i Sverige som kan skapa långsiktiga arbetstillfällen och välstånd.
Om populismen tar över och politiken inte orkar med de strukturella reformer som behövs kommer Sverige bli ett fattigt land. Rom gick under och i modern tid har tidigare utvecklad länder som Venezuela och Uruguay körts i botten. Det är en utveckling som kan gå fort. David Christian frågade sig när han skrev om framtiden om: Är det kanske ofrånkomligen så att varje art med förmågan till kollektivt lärande så småningom går in i väggen och deras samhällen kollapsar? Då handlade det om människan som art. Komplexiteten i det globala samarbetet är stor och flera länder vänder sig inåt. Då behövs fokus på vad Sverige ska göra i frågor som vi rår över.
Kriser är också början på något nytt och kan ses som möjlighet till förnyelse och utveckling. Så har våra svenska politiker den insikt och förmåga som behövs för detta? Det kommer visa sig under året.
Lästips:
Madeleine Albright, Going Alone Isn´t an Option, Time Magazine April 6 2020
Carl Bildt, Den nya oredans tid, Albert Bonniers förlag 2019
Business Sweden, Globala ekonomiska utsikter april 2020
David Christian, Berättelsen om allt, Fri tanke förlag 2018
Yuval Noah Harari, Disease in a World Without a Leader, Time Magazine, March 30 2020
(Image: Sergio Souza Unsplash)