Har partierna någon näringspolitik?
I veckan hade jag förmånen att leda en utfrågning av våra lokala partier om näringspolitik inför valet. Inför detta läste jag också alla partiers närings-/företagspolitiska program. Så blev jag klokare?
Under senaste mandatperioderna har näringspolitik inte varit en seriös fråga för någon regering. S-regeringen vill stoppa vissa typer av företagande, försvåra arbetskraftsinvandring och har höjt företagsskatterna med 22 Mdr. Flygskatt, borttagen avdragsrätt för luncher och förmånsbeskattning av sjukförsäkringar är några exempel. Tidigare alliansregeringen såg företagen som ett särintresse och fokuserade på jobbskatteavdrag.
I en internationell kontext blir konkurrensen allt hårdare. Sverige tappar exportandelar trots låg kronkurs, vi har svår kompetensbrist och kostnadsläget är högt. Och toppkompetens finns allt oftare i andra länder. För företag är kompetens, kostnadsläge och tillgång till marknader det som avgör lokaliseringen. Och då blir Sverige allt mindre intressant. Men detta verkar få politiker vilja inse.
Under debatten kom idel lovord från panelen om hur viktigt det är med nyföretagande och export. Man pratade om vikten av samverkan mellan näringsliv och politik och att det ska vara enkelt att starta och driva företag. Några började i detta sammanhang också prata 2030-mål. Men att företagande faktiskt innebär risk och att företagare väger risk mot potentiellt utfall togs inte upp.
Skattefrågan visar tydligt hur prioriteringarna ser ut. De rödgröna vill uttryckligen ha höga skatter vilket de visat med sin politik. Alliansen säger att utbildning och arbete ska löna sig men moderaterna vill ju inte ens ta bort värnskatten. Sverige ska tydligen fortsätta att ha OECD:s lägsta utbildningspremie.
När vi kom till regelkrångel blev det nästan komiskt. Alla vill avbyråkratisera och förenkla men ingen av de två senaste regeringarna har lyckats trots regelförenklingsråd och annat. Panelen kunde dock enas om en regel in en ut vore bra för framtiden. Men tydligen inte just nu.
Vi avslutade med lite lokala frågor om byggbar mark och levande centrum. Här var önskelistan lång samtidigt som det finns insikt om problemet med att snabbt få fram detaljplaner. Här fanns en samsyn om att kommunen kan bli bättre.
Jag blev inte klokare, bara mer orolig efter detta frukostmöte. Visst, man kan inte förvänta sig att lokalpolitiker ska vara insatta i den nationella näringspolitiken. Men perspektivet från de flesta politiker i panelen var att statens/kommunens behov kommer först sedan får vi se vad vi behöver beskatta. Insikten om att det får konsekvenser för Sveriges förmåga att konkurrera med andra länder var helt frånvarande liksom att företag faktiskt flyttar när det inte passar.
I den lågkonjunktur som förr eller senare kommer behöver de partier som då sitter i regeringsställning göra reformer av skattesystemet, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och rycka upp utbildningssystemet. I väntan på krisen lär politiken fortsätta ägna sig åt småsaker och till intet förpliktigande strategier och måldokument. Och kompetenta människor, entreprenörer och företag kommer rösta med fötterna.
Tänk om politiken skulle mena allvar med att Sverige ska konkurrera med kompetens. Då skulle näringspolitiken och utbildningspolitiken leda till riktiga reformer och göra Sverige mer attraktivt för företag och spetskompetens. Men inte just nu...