Forskningspropositionen – Regionalpolitik och alla får påse
Efter att ha läst forskningsproppen förstår jag att excellens inte är viktigt för regeringen. Viktigt är däremot universitet överallt, att många samhällsintressen får något och att jämställdheten ökar på lärosäten. Bortser man från alla texter om att Sverige ska vara världsbäst, samhällsutmaningar och samverkan så blir det ganska tunt. Excellent forskning bygger på meritokrati. Forskningspropositionen signalerar motsatsen.
Den stora frågan är att regeringen konstaterar (i BP) att man ökat forskningsanslagen med 13,9 miljarder sedan 2008 men att målen om högre kvalitet inte nåtts. Inte heller har konkurrenskraften ökat. En närmare uppföljning av målen de långsiktiga målen 2017-2026 (kap 5) visar att det finns saker att göra:
Måluppfyllelsen hittills är med andra ord rätt dålig. Så frågan är ju då vad som behövs för att förbättra den.
Regeringen skriver att ” Ökade anslag till universitet och högskolor ger förutsättningar för att ta ansvar för hög kvalitet i forskning genom bl.a. tydligare profilering, ökad samverkan, utbildning på forskarnivå, forskares karriärvägar och jämställdhet. ” Men varför det skulle hända med 3,4 nya miljarder när universiteten redan har 45 Mdr/år till forskning och forskarutbildning och inte lyckas?
Det är så klart lättare att ta politiska poänger genom att strössla ut pengar och kalla det satsningar än att börja ändra i organisationer och incitament. Denna proposition är i detta fall mer politisk än tidigare genom att antalet samhällsintressen som ska få del av kakan är många. Det är riktade ”satsningar” på 5-40 miljoner på allt från rymddata, äldreforskning, hav och vatten, olika branscher, pandemi, segregation, livslångt lärande, brottslighet m.m.
Att inrätta ett nytt universitet ser regeringen som en del utvecklingen av den strategiska forskningspolitiken. Men ökad regionalisering och ytterligare spridning av forskningsmedel skapar varken starka miljöer eller excellens. Skulle det vara ett mål man vill uppnå borde man istället göra som i Danmark och slå ihop lärosäten.
Framgång sitter inte i hur mycket pengar som ”satsas” utan i hur de används. Utan möjligheter för lärosätena och finansiärerna att tydligt prioritera och fokusera till större långsiktiga satsningar blir det bara mer forskning men sällan excellent sådan.
Finns det några ljuspunkter i propositionen? Att se över statliga forskningsfinansieringen är bra. Sannolikt skulle Sverige klara sig bra med färre forskningsfinansiärer, speciellt om de skulle kunna jobba ännu mer långsiktigt med tydliga prioriteringar.
Att samverkan lyfts fram är bra liksom att man ser positivt på strategiska innovationsprogrammen. Att lägga 40 miljoner kr/år på SIP 2.0 är motsvarar ett nytt SIP vilket inte räcker långt. Samverkan skriver man är viktigt och det skrivs också in i högskolelagen. Men vad det betyder återstår att se.
Man ändrar också högskolelagen så att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Frågan är vad det betyder utöver det som redan står om att forskningsproblem och metoder fritt får väljas och utvecklas och resultat fritt publiceras.
Högre andel direkta anslag till lärosätena kan vara bra. Men om det ska ha någon effekt måste lärosätena få bättre förutsättningar att själv göra tydliga prioriteringar. Hittills har man inte lyckats ändra styrformerna.
Forskningsinfrastruktur, test och demo satsas det på liksom RISE som får mer pengar. Det är alla bra satsningar som kan användas av många också i näringslivet.
Viss forskning är ett självändamål medan annan forskning har tydligare nyttoperspektiv för samhället, t.ex. genom att kunna ge bra universitetsutbildning och kunskap till näringslivet. Forskning ska med andra ord bidra till konkurrenskraft som i sin tur ska skapa välstånd.
I EU Innovation Scoreboard är ”den långsiktiga trenden att länder som ligger före EU utökar försprånget, medan länder som ligger bakom är på väg ikapp.” Samtidigt fortsätter svensk forskning att tappa kvalitet och attraktivitet jämfört med andra länder. Och Sverige sjunker i välståndsligan.
Trots regeringens mål om att spela i forskningens elitserie är vi på väg mot knatteserien. Forskningspropositionen pekar på dålig måluppfyllelse och en hårdare konkurrens från omvärlden. Förslagen adresserar dock inte detta och kommer knappast förbättra Sveriges position som kunskapsnation. Men många intressenter får liten påse och några får ett universitet.